Carro

26 november 2013 13:44

Hej Joakim! Måste först börja med att skriva att du har ett stort hjärta av guld. Tänk om fler människor brydde sig och tänkte minst lika mycket som du på människor som är hemlösa. Det här är människor, precis som du och jag som är precis lika mycket värda oavsett vad vissa tycker. Tack för att du delar med dig av delar av din livshistoria till oss bloggläsare, den ork du lägger ner på detta är något du ska vara stolt över. Du lär andra hur en hemlös persons liv kan se ut och kännas. Den uppgiften du har att försöka hjälpa andra via Soppkök Malmö och berätta om den svåra situationen hemlösa befinner sig i är viktig. DU är viktig Joakim, kom ihåg det! Jag kan tänka mig att du har en längtan om ett bättre liv, men försök ta en dag i taget. Vad är vackert med livet just idag? I min stad lyser solen idag och bara det är vackert, solen skänker ljus och lite värme om man står i solen en längre stund. Tänk att du för 3 år sen befann dig i hård kyla och ett tufft läge, men tänk vilka vänner du har funnit på Soppkök, och att du idag har mer värme på vintern än då. Du ser, det finns hopp! Försök se de små, små vackra detaljerna i vardagen som något större. Vissa tänker "Jaha, en solig dag idag.." men du kan tänka "Vad härligt, överallt lyser solen, nästan var jag än går. Kanske att jag ska ta en promenad i solen och njuta av den?" försök tänka positivt! Det GÅR! Du har kämpat tillräckligt i ditt liv med din hemlöshet och jag hoppas av hela mitt hjärta att ditt liv blir mycket bättre hädan efter. Du förtjänar kärlek, värme och glädje! Ville bara skriva det. Stor, varm kram från ett soligt Östergötland!

Jocke

26 november 2013 13:54

Tack Carro......

Men jag är den person som tänker mer på andra först än mig själva och jag kan inte släppa dem tankar jag har för vad som hände mig för tre år sen , jag önskar jag kunde se positivt på livet men det går inte just nu pga att jag är begränsad i mitt liv...

Jag bor på ett härbärge där man inte kan laga mat eller ta en macka efter klockan elva på kvällen..

Jag kan inte ta en öl på puben om jag vill det eller när jag ser på fotboll jag får inte ha besök på rummet och inte sova borta när jag vill heller utan då måste jag be om nattpermission , har ett klockslag jag måste vara inne...

Mitt liv är inte mitt liv såvidda jag inte tar och bosätter mig på gatan igen för då är mitt liv mitt liv...

Att vara begränsad på vad jag kan göra är att slå undan mina ben på mig och jag får inte ha dem saker jag vill ha på rummet där jag bor till exempel som ljus är förbjudet eller kaffebryggare så jag kan brygga mitt eget kaffe utan att nån snor det från mig..

Ja jag har underbara vänner i soppkök och det är just tack vare dem jag skriver till dig nu hade det inte varit för soppkök så hade jag funnits idag ........

Så jag är evigt tacksam mot dem..

Kram från Malmö