Ikväll som vanligt var jag ute på en promenad för o se om nån i fönstrena jag brukar titta in i om det fanns osämja men det fanns det inte.
Jag såg bara värme o kärlek i dem. Jag önskar bara att alla som just nu bor på olika sätt som jag själv nån gång kommer få känna den värme o kärlek som jag såg genom fönstrena . Jag vet inte hur mkt jag själv kommer att orka med att komma på nåt sätt att bekämpa hemlösheten. Just nu så kan jag bara skriva o bekämpa med ord men får jag chansen att med medel bekämpa det så kommer jag göra det.

Jag har en halv månad av helvete med mig själv nu så jag kommer inte att orka skriva så mkt.

Jag känner att jag går i sönder inombords o att jag inte får i mig mat gör ju inte saken bättre heller o jag är för stolt att ta emot e ju så jävla envis av mig o den jävla stoltheten vinner jag inte över i längden för om jag tar emot så känner jag att jag måste dela med mig o det gjorde jag förra gången så jag nästan själv blev utan.

Att ha så mkt empati i kroppen är ibland ens eget fall.
Men jag mår bra av att ge men inte att få när jag vet dem som har det likadant el värre än mig.

Jag kommer försvinna mer o mer ku närmare vi kommer den 15/11 det var då min pappa gick bort på min födelsedag 2008, förlåt mina vänner förlåt