Ikväll var jag ute o kvällsvandra för soppköket och satte upp flyers. Jag trodde att den tomhet skulle försvinna som jag har inom mig men det försvann inte.

Den blev snarare större o mer påmindbar ...,

Jag hann inte merän innanför min dörr på rummet här på beijers hus då tårarna börja falla.
Jag märker jag inte mår bra o jag vet inte vad jag ska göra men jag vet det kommer knäcka mig till slut...

Jag mår redan psykiskt dåligt av att inte ha full kontroll på mitt eget liv o sen att jag bor där jag bor.
Jag vet inte hur jag ska få denna tomhet att försvinna.

Men jag vet den förtär mig sakta men säkert.

O jag vet det inte handlar om kärlek för den har jag gett upp.

Har det gott alla

Hej........
Just nu sitter jag på samma plats som jag satt på för tre år sen i den nya delen av centralen som inte var helt färdig.
Men hellre där än ute för det blåste mer då än vad det gör nu.
Men det var ändå kallt här så man var inte helt varm fast man satt inne .

Man satt på nålar o hoppades att vakterna lät en sitta här , hade man otur åkte man ut men Jag klara mig dem flesta gångerna för jag hade ingen väska eller påsar som jag bar på.
Jag såg flera stycken av mina likar bli utkastade just för att dem hade det och att dem hade söndriga jackor eller skor enda söndriga jag hade var ett par hål i mina jeans o mina skor hade hål i skosulan så det syntes ju inte.

O det som retade mig mest den tiden var alla dem där personerna som dumglodde på oss.

Jag önskar att dem där politikerna hade vågat ta det steget och följa med mig i en vecka ute på gatan utan några som helst livlinor av pengar eller vänner o bara dem kläderna som dem har på kroppen inga feta varma jackor utan bara tröjor sliten gammal jacka o skor med hål i.

Men det kommer aldrig ske för dem är fega o har ingen vilja att se problemet från vår sida