Varför ska livet spöka för en o jävlas. Jag som hade rest mig från min depptid o börjat se allt ljust . Varför ska livet jävlas med en varför kan man inte för en gång skull få lite mer tur och lycka när det gäller arbete. Har sökt över 30-40 jobb på åtta veckor lagt upp jobbsökarannons på fb men ingen lycka el tur. På dem jobb jag sökt har jag inte ens fått svar på. Börjar känna mig värdelös och förbrukad när det hällar jobb. Tankarna går till förtidspension men vill ju inte det jag vill slita så det känns att man gjort nytta när fredagen kommer. Njuta av en iskall birra efter arbetet skulle varit så nice.

Vet inte hur länge jag orkar kämpa för ett jobb.

Lev länge o väl o ta hand om varandra

Det är en fråga jag undrar över o har gjort länge och det är : kan jag få ihop lika mycket som dem kriminella tiggarna som finns i hela Malmö el skulle jag inte få ihop till en middag ens???

Jag funderar på att göra ett test ang om detta och se om jag kan tigga ihop till mat och merän så. Och nu är det för jag är nyfiken bara för o se vad jag kan få ihop.

Vad tror ni????

Lev länge och ta hand om er

Sitter på Miroi där jag går på jobbcoachning och tänker tillbaka på 2010 hur det var då i Oktober när man vart hemlös och satt på Centralen..........

Jag vill försöka få er till att få en känsla av det jag gick igenom när jag satt på centralen om nätterna, jag vet inte egentligen hur men jag göra ett försök iaf....

Jag vandra omkring på dagarna satt på bibblan och var på värmestugan Värnan tills dem stängde klockan 16.00 sen drog jag till bibblan och försökte sova en timme eller två för att klara av att vara vaken på natten för det gick inte och sova på grund av den kyla som rådde då det var minus 15-18 grader och hade man inte riktiga kläder så frös man duktigt...

Jag hade just inte riktiga kläder på den tiden jag hade ett par slitna vinterskor som fodert knappt fanns inga långkalsonger utan bara ett par slitna jeans två tjocka tröjor under en vinterjacka som allt dun satt i midjan och runt handlederna...

Vi var en fem sex stycken hemlösa som satt på gamla pågatågs- stationen efter klockan 00.00 för den andra delen stängde då, hade man otur så blev man utslängd ifrån centralen av vakterna som Jernhusen har men jag hade tur ibland..

Men åter till nätterna nu, Jag vet inte om ni kan tänka er hur det är att sitta i minus 15-18 grader i sex timmar med så lite kläder som jag hade på mig då (jag visste ju inte vart jag kunde få varma kläder ifrån) jag hade vantar men tror mig det hjälpte inte jag hade mössa men det hjälpte inte det heller...

Det var speciellt en natt jag minns så starkt och varje gång jag tänker på den så känner jag tårarna börja falla...

Det var en söndag värnan eller nån annan värmestuga var inte öppna så det var bibblan och centralen som gällde när klockan var 17.00 stängde bibblan och jag gick mot centralen med tunga steg jag kände kylan redan då mina fingrar var iskalla direkt nästan när jag kom ut och mina tår lika kalla, mina lår var som isbitar innan jag hade kommit fram till lilla torg o det kändes som en evighet hade gått sen jag lämna bibblan men jag visste snart skulle jag kunde värma mig igen. Trodde jag iaf..

Jag hann inte merän komma in på centralen förräns vakterna var framme hos mig och fråga om jag skulle åka med tågen, jag svara att jag inte skulle och då bad dem mig lämna centralen för det är inte en allmän plats. Så det var bara att bege sig ut igen i kylan jag visste inte vart jag skulle gå utan jag visste bara om jag går så kan jag hålla mig någerlunda varm.....

Klockan sju gick jag tillbaka till centralen för att värma mig i värsta fall så hade dem fått anhålla mig bara jag kom undan kylan, men dem hade bytat vakter och det var en barndoms kompis som jobba och jag visste jag kunde sova fram till dem stängde och det gjorde jag...

Natten kom och kylan med den det var så kallt att man inte kunde andas med näsan jag blev kall direkt men hade en tanke på att kanske kan jag få komma in i nåt tåg och värma mig, dem första två timmarna var så kalla att det hjälpte inte att jag rörde på mig mina tår mina fingrar mina lår ja hela jag skaka så mycket att det gjorde ont..

JAg satte mig ner burra ihop mig och försökte blunda men jag kunde inte det gick inte på grund av kylan..

Jag såg att ett tåg var på väg in och skulle ställas upp inför natten, jag fråga han som hade kört in tåget om det var ok att värma sig han svara inte utan bara dumglodde på mig sen gick han bara...

Vid det tillfället så var jag på väg att ge upp helt och hållet jag ville bara bort jag ville dö för att slippa denna smärta jag hade i min kropp av kylan....

Det kom ytterligare ett tåg in på perrongen och jag fråga samma sak till den personen och han sa att det kunde vi om vi inte smutsa ner eller gjorde nåt annat där inne jag tacka han flera gånger om och gick in och satte mig det gjorde ont när värmen började tina upp mina frysna händer och fötter och ben...

Klockan 04,45 skulle tåget gå och centralen öppnade klockan 05.00 och då kunde man gå in där men vakterna som var där dem var snabba om man nickade till men man kunde sitta där tills värnan öppnade klockan nio men så fort man gick ifrån centralen så frös man lika fort igen och var stelfrusen när man kom fram till Nobeltorget där värnan ligger men där kunde man sova fram till klockan tolv iaf och få lite värme....

En smörgås kosta mellan 2-4 kr och kaffet 3 kr men då kunde man fylla på hur mycket som helst med kaffet och det blev en hel del kaffe när man var där sen stängde dem mellan 12.00-13.00 sen kunde man gå in och sov där igen fram till klockan 15.55 sen väckte dem en och sa fem minuter tills vi stänger man drack en sista kopp kaffe innan man var tvungen ut i kylan igen....

Enda platsen man kunde gå till då var biblioteket och dem hade öppet till klockan 20.00 när dem stängde så var det återigen stationen som gälde om man inte som vissa kunde ta sig in i en port eller källare jag visste hur man gjorde så jag fick dra till stationen och dras med vakterna där och försöka vara på god fot med dem så man kunde sitta där tills klockan blev 00.00 men sen började natten och frågorna om igen på Pågatågperrongen......

Mat ja det var väl oxå ett problem man kunde inte leva på mackorna som man kanske fick när värnan stängde om det blev över nåt så o säga men det var inte varje dag det blev det och då fick man vara hungrig för till stadsmissionen våga man inte gå för man visste att där fanns det en hel del instabila personer....

Jag visste då inte att dem inte hade lås på dörrarna men jaghade hört av andra som hade bott där att folk hade blivit anfallna av personer som var höga som hus och dem hade haft kniv så dit våga man inte sig fast jag vet att folk kommer säga men du hade ju haft en säng och mat till vilket pris då med fara för sitt liv nejtack...

Det var jobbigt när man vandra runt och titta in genom fönsterna och såg folk sätta sig vid matbordet och skulle äta eller när klockan var tillräckligt sent när dem drog ner rullgardinerna och skulle sova i en varm säng.....

Nej jag kan inte fortsätta mer nu gråten sitter i halsen på mig och jag vill inte böla på Miroi

Kommer mer sen.......

LEV VÄL OCH TA HAND OM ER OCH VARANDRA

Ny blogg

Jag kommer under juli - Augusti månad lägga upp en ny blogg men jag kommer fortsätta skriva på denna jag har här...

JAg kommer då att verkligen skriva om hur det var att vara hemlös och vilka motgångar och vilka medgångar jag fick och vad det har gett mig som person att just hamna i den situationen som jag då var 2010 fram till 2011...

Jaf vet det är nån iaf som vill veta hur jag hamna i hemlöshet och jag vet det är MÅNGA som tror att jag har haft drog eller alkohol-relaterade problem men jag måste tyvärr göra dem personerna BESVIKNA men så var inte fallet....

Man behöver inte ha några såna problem och inte ens vara psykisk sjuk heller för att hamna där jag hamna 2010

JAg hade det gott jag hade anställning på ett bemanningsföretag sen 2006 jag var så kallat fast anställd som ambulerande lager/truckförare men 2008 den 15/11 så dog min pappa och det är/VAR min födelsedag, jag kände att allt bara slogs undan under mina fötter jag visste inte vad jag skulle ta mig till.......

Det var redan spänt mellan mina syskon och mig varför vet jag verkligen inte men efter begravningen 28/11- 2008 så blev det bara värre och det märktes redan på begravningen för av alla dem som kom så var det tre personer som kom fram till mig och beklaga sorgen alla andra sket fullständigt i ens att titta åt mig och när den var över sa jag till mina syskon att jag inte följde med på kaffet efter utan jag gick hem....

2009 flöt på som det skulle jag jobba mycket slet som ett djur varje dag...

Sen kom 2010 första halvåret var helt ok jag jobba och slet som vanligt, henne jag var inneboende hos hade förlorat sitt jobb 2009 hade ingen inkomst jag brydde inte mig för jag tjäna tillräckligt så jag betala det som skulle betalas men så en dag i Augusti 2010 så fick jag reda på att min arbetsgivare ville prata med mig och jag kom in på kontoret och trodde jag skulle prata med chefen men ist satt där en jurist och jag fråga varför och hon sa till mig att min arbetsgivare ville säga upp mig pga att jag var en besvärlig arbetstagare att jag ställde obekvämma frågor så där fick jag eller blev jag tvingad att själv säga upp mig annars skulle det ta lång tid innan jag fick ut min sista lön....

Det nästa bakslaget var i Oktober tyckte min hyresvärdinna att jag skulle betala ännu mer och det vägra jag oh jag sa att jag kanske skulle flytta ut dagen efter och det tyckte hon,......

Jag var redan nere i skiten då mådde piss jag orka inte ens säga emot eller stå på mig ang om uppsägningen av rummet jag hyrde.....

Ni kan väl försöka tänka er att ni hamnar på gatan i en sorts kyla som inte funnits på lång tid i denna del av landet..

minus 15-20 grader kallt på natten ingenstans att värma sig .........

Den historien kommer nästa gång

Ta väl hand om er och era medmänniskor

Sen när den nya byggnaden var färdig så var det att man satt där och hängde efter bibblan hade stängt klockan 20.00 på måndagar till torsdagar fredagarna stängde dem klockan 18.00 har jag för mig....

Jag hade väl tur för en av dem vakterna som gick där på centralen då kände jag sen rosengårds tiden då man växte upp där och då kunde man sova på centralen men sen byta dem bolag som skulle patrullera på centralen och då vart man utkastad nästan direkt och frågan som alltid ställdes var " ska du resa med tåg" och svara man nej jag värmer bara mig för det är svinkallt ute då sa dem till en att man fick kanske en timme sen ville dem inte se en vara tillbaka för då skulle dem kasta ut en....

Och för mig var stadsmissionen inte ett alternativ ens och soc dem kunde inte ge mig ett drogfritt boende så jag gjorde valet att inte gå till stadsmissionen eller ta deras alternativ som då på den tiden var Vallhem..

Vallhem det är ett ställe där man kunde komma hög som ett hus och full som en alika utan att bli utkastad bara du lämna ifrån dig dina droger eller alkohol till dem i receptionen innan du gick upp på ditt rum, för när du gick ut igen så fick du tillbaka dina grejer du lämnat och fortsätta knarka eller dricka.....

Stället var nergånget luktar mögel skitigt och äckligt...

Jag hitta till ett ställe som heter Värnan en socialresurs där man kunde sova mellan 09.00-12.00 och sen från 13.00-16.00 dem hade oxå så att man kunde köpa nåt och äta och kaffe för en billig peng men det hjälper ju inte en som inget har merän sömnen.....

Jag har sett så mycket skit på gatan när jag vandrade alla eller dem flesta tror att man behöver vara knarkare eller alkoholist för att förlora sitt boende men det behöver man inte så när ni ser en hemlös så kan det vara en som har haft riktig otur med sitt liv som jag man finner fel hyresvärd att den blir gridig och vill ha ännu mer pengar än vad man redan betalar eller man blir rånad på hyror....

Så tänk på det när ni ser oss på gatan ok det finns dem som inte vill ha den sociala hjälp som finns och det är för att dem inte orkar slåss mot systemet som inte ger oss några rättigheter utan bara skyldigheter.....

Tills nästa gång ....

LEV VÄL O TA VARA PÅ VARANDRA